En liten bit i taget.

Vi är hemma hos bästaste vännerna och "barnvaktar"...barnet sover, så det är ju inget supersvårt uppdrag direkt, hehe. Gick ner och tittade till honom precis för att se så han andades :)... 

I den här delen av graviditeten börjar jag verkligen förstå...eller, rättare sagt ta in, storheten i att bli mamma. När jag lätt la handen på hans mage för att känna efter att han andades så gick det upp för mig att sekunderna innan man lägger handen där så hinner både hjärna och hjärta gå igenom det värsta som kan hända...och så kommer det nog vara föralltid nu...den där mamma-oron. 

Du får förstå mig rätt här. Självklart har jag hela tiden förstått storheten. Men...det är så otroligt och fantastiskt stort...och den här biten med att ha nerverna lite utanpå...jag tror att både hjärta och själ måste ta en liten bit i taget för att mäkta med <3. 


Blir mycket babbel om vårt lilla troll och känslor runt det hela...man kan ju inte låta bli, hihi. 

Mycket på jobbet nu...det här är den bästa tiden på året när man jobbar inom handels...Plockar varor och springer fram och tillbaka för att hinna ge alla kunder den bästa servicen, fixar och donar som alltid...Tar "smällen" när jag kommer hem, placerad i soffan med fötterna högt och trött som en liten gnu. Men...som sagt, roligaste tiden på året ;)

Hoppas allt är fint med dig! 

Pussokram 

mamman
2014-12-17 @ 21:30:19

oj, oj, oj! Vilken fin liten fot! Och vilka fina tankar <3 Jag känner ju igen mig så himla mycket.... har så många jag älskar..... ibland känner man sig som att man inte räcker till......

Svar: Tack min fina mamma <3. Hoppas ni mår bra! Jag ringer imorgon 😊.
Joysan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0