Diggiloo.

Diggiloo. Jag har sagt flera år att jag vill gå på detta. Det verkar så mysigt, kliva iväg med nära och kära, sätta sig på en filt i det gröna och mysa med picknick samtidigt som man lyssnar på, och ser, fantastiska tjejer och killar bränna av en dundershow Med den ena starka schlagerdängan efter den andra...

Tyvärr blev jag lite besviken. Det var tex inte det bästa ljudet, jag förstår att man inte kan förvänta sig vad som helst när man valt biljett med sittplats i det gröna...men lite bättre än det som var tycker jag absolut att de kunde ordnat...Och det var lite för mycket okända låtar. Jag tycker att det ska vara en bra blandning av gamla och nya storhits...och gärna lite mer schlagerbetonat än vad det var (nörd som man är, haha) 

Man saknade också en röd tråd eller ett tema under kvällens gång och Bjrön Källman som vanligtvis är riktigt bra platsade liksom inte som konferencier. Han som brukar vara så rolig! Vet inte om det berodde på att man inte riktigt hörde hela skämten eller om han faktiskt inte var rolig...

Man fick känslan av att det var för många kockar, om du förstår hur jag menar?

Men (!) det är så fantastiska musiker och artister och vi hade det jättemysigt där på filten i det gröna, fint väder och härlig stämning. Så Diggiloo är förlåtna och jag kommer absolut vilja gå på det igen.


Och Millie trivdes fisken i vattnet, som vanligt. Lilla sociala damen som helst hänger där det är mycket folk, musik och glada människor. Dansa är roligt, speciellt om man får folk att skratta 😁. Somna kan man göra var som helst (peppar peppar)...härliga, underbara barn! 

Dagen efter tog vi en sväng till Mariestad för att äta glass innan vi styrde bilen hemåt igen. 

En bild med pappa på ett hörn blev det också...mamma var också med men lyckades inte fångas på bild här ;). 

Tusen tack kära mamma och pappa för jättefina dagar och härlig Diggiloo-kväll!

❤️














Siw
2015-08-12 @ 23:43:44
URL: http://lysogvarme.blogg.se

Nej så klart man inte ska. Men jag undrar: varje gång vi pratar, varje gång vi ses så har hon något att anmärka på hos mig. All glädje, alla skratt, allt är plötsligt borta? Nu är jag bara någon som alltid gör och säger fel?
Hon vill prata med mig om sin vardag, sina oron, sina relationer: men hon vill inte att jag också är en vanlig människa med mitt eget tyck och tänk: jag ska bara lyssna och sitta fint.
Det här skrev jag för några år sedan och vill nu säga att det är högakteullt! Så mycket skäll som jag fått efter Törebodafestivalen, efter Diggilo.....




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0