Vemod och kärlek.
Kollade tillbaka på gamla bilder i mobilen, från när Millie var en månad. Det stack till lite i hjärtat. Tiden har gått så himla fort. Jag förstår verkligen min mamma, som säger att det är en fröjd att se sina barn växa upp, se de utvecklas, skapa minnen tillsammans och dela deras dagar. Men det är också en enorm sorg, en sorg över att den lilla personen som en gång var, som en gång lärde sig krypa, gå, prata...den lilla människan finns inte kvar, kommer inte tillbaka. Det låter kanske sorgligt att sörja, men jag förstår verkligen känslan hon pratar om. En ödmjukhet till livet, en känsla av vemod över tiden som inte verkar ha någon förmåga att vänta lite. En kluven känsla för man är ju samtidigt så nyfiken på vad det ska bli av denna lilla kloka, starka, fina tjej. Den lilla, lilla, bebisen som låg och jollrade på sin filt för bara fyra månader sen är ju en helt annan liten människa idag, som är mer med, vaken, uppmärksam, gosig, förstående...och ännu mer älskvärd och älskad. Trodde inte det var möjligt att älska en så liten människa på detta enorma sätt ❤️.
Och det är så otroligt viktigt att ta tillvara på just nu. Idag. Fånga dagen. Make each day count. Jag har varit noga med det sedan Millie kom. Jag får påminna mig ofta men jag gör det och känner mig glad över att jag har lärt mig att varva ner och just leva i nuet. Jag stressar inte upp mig över småsaker eller lite damm i hörnen längre. Pussar en extra gång på Millie och njuter av att just hon är vår fina dotter och att jag fått äran att vara hennes mamma.
❤️
Idag har det för övrigt varit en helt vanlig söndag. Lite bastumöte (bastuklubb på G här i Kisäng, hurra!)...fika med Tobbe och Michelle...lite gräsklippning och sen middag hemma hos Tobbe och Michelle. En Tobbe och Michelle-dag kanske man kan säga? Haha. Stefan har jobbat.
Jag och Michelle tog en joggingrunda också...årsbästa på 21.36 på lilla rundan (2,7 km)...har som mål att klara den på 15 min...så jag kämpar vidare men vi var jäkligt duktiga idag. Jag gillar att ha joggingsällskap. Dels gillar jag att pusha andra till att orka liiiite till, dels gillar jag att slippa springa själv. Tror att det ska hoppa ut en varulvsbjörn från skogen om jag är ensam på en kvällsrunda, haha.
❤️
URL: http://hannafialotta.blogg.se/
Det är verkligen underbart att få se barnen växa upp och utvecklas.