Millie <3

Jag skulle kunna börja varenda inlägg som jag skriver med att "nu var det alldeles för längesen..." Så även idag. Men däremot kan jag inte börja varje inlägg med att jag har varit med om det finaste, mest underbara, coolaste, vackraste, häftigaste (och alla synonyma ord som finns för redan nämnda ord) som en människa kan få vara med om. Och egentligen är det ju så att ord inte kan beskriva alla känslor som bubblar upp när ens nyfödda lilla barn kommer upp på bröstet. Nu är hon alltså här. Vår fina Millie Siw Carola Larsson. Hon föddes den 1 februari 2015 klockan 09.09 efter 15 timmar inne på förlossningen med det bästa av teamwork. Vilka fantastiska människor vi mötte där. Och fantastiska Stefan, min fina Prince Charming. Utan dig är vi inget...

En månad gammal <3

Jag har dragit ut på att skriva det här inlägget. Har tänkt att jag vill ha tid till att verkligen kunna sitta ner och förmedla känslorna, verkligen sätta ord på dem och få alla i hela världen att känna lite grann av den enorma lycka vi gör. Men sen har jag kommit på att jag kan skriva miljoner ord, de kommer aldrig att komma i närheten av att kunna beskriva....så nu bara skriver jag. 

Samtidigt som man känner den här enorma lyckan så är man  oerhört rädd. Jag har aldrig någonsin känt känslor krocka på samma sätt som de första dagarna med Millie (och fortfarande). Jag kan sitta och titta på henne och gråta av lycka och rädsla samtidigt. I början var jag t.o.m rädd för att byta blöja för att jag inte villa råka göra henne illa. Hela världen blev farlig och jag var lejonhonan som var tvungen att skydda mitt barn från allt! Känns skönt att jag har slappnat av lite nu :). På BB kunde man nästan ta på de här känslorna och inne i dagrummet pratade inte vi nyblivna föräldrar med varandra...alla satt och tittade på sina små nyfödda på samma sätt och man förstod precis vad de kände. Hjärtat svämmar över av kärlek och den växer för varje dag. Tänk att en så liten människa kan plocka fram så enorma känslor så att man inte riktigt vet vart man ska göra av sig själv.  

Lilla hjärtegryn. 
Om du tittar noga så föddes hon med ett hjärtformat storkbett i pannan :). 


Stort. Så otroligt stort känns det. Vår fina lilla Millie. Hälften av mig och hälften av den människa jag älskar och håller av högst på denna jord (eller ja, nu är han nedpetad till andraplats). Och om hon kommer att lära oss saker...det största och det viktigaste har hon redan visat oss. Livet. Det är verkligen nu det har börjat. 

<3 


RSS 2.0