Millie <3

Jag skulle kunna börja varenda inlägg som jag skriver med att "nu var det alldeles för längesen..." Så även idag. Men däremot kan jag inte börja varje inlägg med att jag har varit med om det finaste, mest underbara, coolaste, vackraste, häftigaste (och alla synonyma ord som finns för redan nämnda ord) som en människa kan få vara med om. Och egentligen är det ju så att ord inte kan beskriva alla känslor som bubblar upp när ens nyfödda lilla barn kommer upp på bröstet. Nu är hon alltså här. Vår fina Millie Siw Carola Larsson. Hon föddes den 1 februari 2015 klockan 09.09 efter 15 timmar inne på förlossningen med det bästa av teamwork. Vilka fantastiska människor vi mötte där. Och fantastiska Stefan, min fina Prince Charming. Utan dig är vi inget...

En månad gammal <3

Jag har dragit ut på att skriva det här inlägget. Har tänkt att jag vill ha tid till att verkligen kunna sitta ner och förmedla känslorna, verkligen sätta ord på dem och få alla i hela världen att känna lite grann av den enorma lycka vi gör. Men sen har jag kommit på att jag kan skriva miljoner ord, de kommer aldrig att komma i närheten av att kunna beskriva....så nu bara skriver jag. 

Samtidigt som man känner den här enorma lyckan så är man  oerhört rädd. Jag har aldrig någonsin känt känslor krocka på samma sätt som de första dagarna med Millie (och fortfarande). Jag kan sitta och titta på henne och gråta av lycka och rädsla samtidigt. I början var jag t.o.m rädd för att byta blöja för att jag inte villa råka göra henne illa. Hela världen blev farlig och jag var lejonhonan som var tvungen att skydda mitt barn från allt! Känns skönt att jag har slappnat av lite nu :). På BB kunde man nästan ta på de här känslorna och inne i dagrummet pratade inte vi nyblivna föräldrar med varandra...alla satt och tittade på sina små nyfödda på samma sätt och man förstod precis vad de kände. Hjärtat svämmar över av kärlek och den växer för varje dag. Tänk att en så liten människa kan plocka fram så enorma känslor så att man inte riktigt vet vart man ska göra av sig själv.  

Lilla hjärtegryn. 
Om du tittar noga så föddes hon med ett hjärtformat storkbett i pannan :). 


Stort. Så otroligt stort känns det. Vår fina lilla Millie. Hälften av mig och hälften av den människa jag älskar och håller av högst på denna jord (eller ja, nu är han nedpetad till andraplats). Och om hon kommer att lära oss saker...det största och det viktigaste har hon redan visat oss. Livet. Det är verkligen nu det har börjat. 

<3 


En liten bit i taget.

Vi är hemma hos bästaste vännerna och "barnvaktar"...barnet sover, så det är ju inget supersvårt uppdrag direkt, hehe. Gick ner och tittade till honom precis för att se så han andades :)... 

I den här delen av graviditeten börjar jag verkligen förstå...eller, rättare sagt ta in, storheten i att bli mamma. När jag lätt la handen på hans mage för att känna efter att han andades så gick det upp för mig att sekunderna innan man lägger handen där så hinner både hjärna och hjärta gå igenom det värsta som kan hända...och så kommer det nog vara föralltid nu...den där mamma-oron. 

Du får förstå mig rätt här. Självklart har jag hela tiden förstått storheten. Men...det är så otroligt och fantastiskt stort...och den här biten med att ha nerverna lite utanpå...jag tror att både hjärta och själ måste ta en liten bit i taget för att mäkta med <3. 


Blir mycket babbel om vårt lilla troll och känslor runt det hela...man kan ju inte låta bli, hihi. 

Mycket på jobbet nu...det här är den bästa tiden på året när man jobbar inom handels...Plockar varor och springer fram och tillbaka för att hinna ge alla kunder den bästa servicen, fixar och donar som alltid...Tar "smällen" när jag kommer hem, placerad i soffan med fötterna högt och trött som en liten gnu. Men...som sagt, roligaste tiden på året ;)

Hoppas allt är fint med dig! 

Pussokram 

Hejhej.

Idag var vi på föräldrautbildning. Kändes både roligt och lite konstigt. Man har funderat lite hur det kommer vara med förlossning och allt men det var nog först idag som det gick upp ett ljus - vi ska bli mamma och pappa. Wow! 

Har varit ovanligt lugn och harmonisk inför denna stora och häftiga uppgift...känner mig fortfarande lugn och harmonisk men lite mer...tänkande. Måste komma ihåg att andas, det är viktigt.

Men jag är helt bombis på att allt kommer gå bra och jag längtar tills vi får träffa vår lilla skorpa <3. 

Igår var vi på julbord med hela gallerian.Supermysigt! Och gott! Världens bästa gäng!


Hoppas allt är fint med dig! 

Pussokram 

Joysan

- Make each day count!

RSS 2.0