Villkorslös kärlek.


På söndag är det min första mors dag.

Ibland slår tanken mig. Jag är faktiskt mamma. Wow! Lika häftigt som skrämmande...För hur ska jag lära Millie om livet? Hur ska jag få henne att känna sig lugn och trygg, hur man är en bra medmänniska och vad som är rätt och fel? 

Hur många gånger kommer mitt hjärta sitta i halsgropen och hur många nätter kommer man ligga vaken av oro? 

Hur många skratt kommer man få och hur mycket kommer hon att lära mig om livet? Hur många gånger kommer mitt hjärta svämma över av kärlek och hur stolt kan man egentligen vara? (Hur stolt som helst tror jag minsann!)

Jag förundras varje dag över denna lilla människa. Det finns inget jag inte skulle göra för henne. Fantastisk är vad hon är och varje dag som jag får spendera med henne är min dag 😊. 

#villkorslöskärlek 

Millie och Maja.

Vi tog en liten överraskningstrip till mina älskade föräldrar över dagen idag. Eller, vi åkte igår kväll 😊. Mysigt och vi behövde fylla på med lite nu-hittar-vi-på-något-energi. 

Jag hade messat Henrietta också så att vi fick till en kusinträff med lilla Maja. Skojigt! Tänk att det skiljer på dagen en vecka på dessa godingar! Så roligt och jag hoppas att de alltid kommer ha bra kontakt  även om det skiljer några mil emellan dem...

Millie & Maja ❤️

Pratstund med mormor och morfar ❤️ 

Millie sitter i sin nya matstol för första gången. Blocketfynd 😊. 

Nu är vi påväg tillbaka hem. Saw-kväll med Tobbe och Michelle väntar. Bra det! Jag är godissugen och på saw-kvällen får man äta godis 😁. 

Hoppas allt är bra med dig! 

❤️



Bröllopssugen.

Jag tycker nog att jag har ganska många vänner. En del nära. Några ännu närmre. En och annan som är lite mer bekant. Helt normalt på den punkten alltså. Men jag har tamejsjutton inga vänner som gifter sig. Vad är detta? 2012 var vi på ett bröllop, och ett 2013. Och mitt emellan var vi på en bröllopsfest då brudparet gifte sig i hemlighet och senarehöll festen :). Efter det? Nada. Niente. Nothing. Inget. 

Ska det behöva vara så när man är nästan trettio (ja, herregud ja...jag är där nästa år!).

Igår när vi åt frukost satt vi och diskuterade vilka bröllop som bör komma upp i det närmsta (läs: en tre-års-period förhoppningsvis) och vilka vi är absolut garanterade att få gå på. 

Hoppas inte alla väljer samma år bara. 

Jag är hursomhelst så himla, otroligt, väldigt, jättesugen på att få gå på bröllop (egentligen helst mitt eget) och undrar, är det ok att våldgästa någons stora dag? Om man liksom bara smyger dit, smälter in...det blir väl alltid något återbud samma dag? Då räddar man ju upp situationen lite. Tar den platsen som annars skulle stått tom, hehe. 

I brist på bröllop att närvara vid så planerade vi i varje fall kommande bröllopspars möhippor och svensexor ;).

Fördelen med att vi inte gått på så många bröllop är ju att vi har allt det roliga framför oss. Fantastiskt! 

Kalasfina! 

❤️







Joysan

- Make each day count!

RSS 2.0