Imorgon är en ny dag.
Om jag kunde få väcka henne. Bara lite grann. Snooza i nacken, kittlas lite så att det bubblar av skratt om henne...pussa på den lilla, lilla, näsan och titta henne djupt i ögonen och få den där kontakten. På kvällarna saknar jag henne. Fastän hon sover bara tre meter ifrån mig. Det är då jag vill väcka henne.
Men så vet jag att imorgon är en ny dag. Då får man åter mötas av det där leendet som får varenda litet bekymmer i hela världen att försvinna.
Och imorgon är verkligen en ny dag. Idag blev tråkig och ledsam. Mamma fick en släng av sin kristallsjuka och har mått pyton hela dagen. Vi blev nog alla lite låga. Stefan har jobbat och Millie har inte heller varit lika piggelin som hon brukar.
En annan dag ❤️.
En promenad fick vi till i varje fall. Tvingar ut mig själv...speciellt nu när vi haft uppehåll på löpningen jag och Michelle. Måste röra på mig annars känner jag mig som en liten överjäst bulldeg. Frisk luft och dagsljus gör susen för kropp och knopp 😊
