Heeeeej! Jag lever! Vi klarade första veckan galant, hela lilla familjen! Mest impad är jag över Millie som inte gråtit en enda gång ännu när vi lämnat henne på fsk. Och att hon, lika glad som vanligt, går upp 2,5 timme tidigare på mornarna...äter sin gröt och sen lite av (helst) Stefans, frågar vad allt mellan himmel och jord är (Dä? Dä? Dä? *pekar på det hon menar*) och äter sen sin smörgås. Aldrig några protester eller sura miner. Världens. Bästa. Barn.

Dock har hon redan åkt på lite baciller och är snorig och dan. Väntat var det men jösses vad snabbt dem kom de små bacilluskerna.

För mig gick första veckan med jobb också bra! Så himla roligt att vara tillbaka! Trodde jag skulle få en gå-upp-tidigt-kombinerat-med-långa-dagar-utan-powernap-chock men det är än så länge nemas problemas. Det sämsta är att jag inte hinner äta mellis för vi har så mycket att göra. Men det är en angenäm "sämsta sak". Längtar såklart efter min tokfia om dagarna men det lär man sig väl leva med hoppas jag!

Kan konstatera några saker så här efter första jobbveckan:

- jag älskar fortfarande mitt jobb
- jag har världens bästa team
- allt sitter i ryggmärgen. Märks inte minst på att jag står som ett fån och väntar på ett kvitto när jag makulerar en transaktion, något som inte skrivs ut längre, haha.

Och helgen bjöd på bröllop. Äntligen! Så fint, mysigt och roligt! Min kära "fåddabror" Basse som gifte sig med sin Sara ❤️.

Avslutade med pizza och mys hemma-hemma innan vi åkte hemåt igen...