Jo men ungefär hundra år sedan sist va? Tappade inspirationen helt och kände att jag behövde en liten restart. Ingen blogglust har jag haft och jag har nog också känt att vardagen inte har varit helt rolig och då blir det ju inte heller så mycket varesig roligt eller "av värde" att skriva om.

Missförstå mig rätt, älskar vardagen hemma med Millie och den har självklart ett jättestort värde för mig men Stefan har jobbat mycket vilket gjort det svårt att få balans och då är det lätt att känna sig tagen för given. Jag har kommit på att jag t.o.m tar mig själv för given och då blir det ju tokigt.

Well. Att konversera, prata, kommunicera, babbla, säga det man tror är självklart, (eller inte bara tro att den man lever med är tankeläsare 😉)...det räcker långt! Jag trodde att vi var bra på att prata men det är först när man börjar prataprata som man upptäcker hur kass man har varit på det. Haha.

Nog om det. Gladare, piggare och roligare...så känns livet nu och det känns så skönt!

Ja, livet ja, vilken fart det har egentligen. Märks otroligt tydligt när man får barn. Sedan jag bloggade senast så har Millie lärt sig en himlans massa nya saker...bland annat att vrida på ugnen. Och att skälla på mig när jag "skäller" på henne. Hon pratar som aldrig förr. Helt osammanhängande men hon är helt bombsäker på att alla, precis alla, förstår vad hon säger 😉. Klok, underbar och snäll. En fantastisk liten människa som jag är så otroligt stolt över. Mitt fina barn ❤️.

Jag tänkte försöka återuppta mitt bloggande, OM min blogglust stannar kvar (jag vill ju inte ge dig falska förhoppningar 😁). Just nu fick jag lite inspiration till att skriva och då är det ju lika bra att passa på!

Hoppas du har det bra och att du har haft en fin midsommar. Vi firade med kära vänner ❤️.