Jag har gått med i en grupp som heter "Olgas utmaningar" på Facebook. En utmaning som sträcker sig över hela 2017 där man själv sätter sitt mål för vart man vill vara om ett år, själsligt och kroppsligt. 

För ett år sedan, ganska exakt, var jag trött på att känna mig fluffig och trött. Bestämde mig för att jag ville bli stark, pigg och  glad. Visste att jag behövde gå ner några kg för att nå känslan. Inte för att glädje och så sitter i kg men för att jag visste att jag mådde bättre när jag kände mig lättare i kroppen. Har fixat det helt ok över året som gått. Jag har nått min målvikt och håller mig där (jag visste inte ens vad som var min målvikt men nu har jag hittat rätt känsla på en visst vikt vid en viss känsla i kroppen. Det kanske låter helt flummigt men jag är så glad att jag kommit hit...att det inte är vikten som är viktig, utan känslan ❤️. 

Årets mål är att bli snabb, pigg och glad. Jag ska fortsätta äta bra för att känna

mig just pigg och glad. Och för att bli snabb så har jag som mål att springa tjejmilen den 2 september. Tiden ska bli 47 minuter (japp, en ordentlig utmaning!) och för att nå dit kör jag 3 st 10-veckors-program ur "Stora löparboken för kvinnor"...mitt första delmål är att springa milen på 65 minuter, 26 mars ska jag nå dit. Delmål 2 är satt till den 17 juni, då ska jag springa på 57 min. Och sen det stora målet den 2 september! Så veckan som kommer nu är min första riktiga träningsvecka mot denna roliga och, för mig, stora utmaning.

Idag ska jag planera in lite belöningar utmed vägen 😊. 

Nedan följer passen jag kört veckan som gått:

Också idag korta intervaller. Att jag kör just dem är för att jag tycker att det är allra roligast och just idag kände jag mig tung i huvudet och hade rejält uppblåst mage och ont i densamme (efter att jag tryckte i mig en halv skål ostbågar i effekt när Millie inte aaaalls var trött och ville sova när jag hade legat brevdvid och försökt natta henne i 45 min igårkväll. Jag, som föddes utan tålamod och anser det vara en bedrift att inte bli knäpp efter 20 min redan rusade till slut upp och "bytte" (han hade inget val) med Stefan. Ostbågarna åkte fram av bara farten 😂. Min ursäkt för dåligt humör och ostbågssug? Pms! From hell denna gång. Har hållt det i shack hela veckan men nu vann suget över mig 😉. Hursomhelst mycket nöjd över att jag brände av ett pass idag. Känns lättare direkt i kropp och sinne! 

Söndag: 

Den där motivationen verkar ha varit som totalt bortblåst den här veckan?! Vaknar och känner inte alls för att börja dagen med ett pass. Nu låter det som att jag brukar vakna på det sättet. Vilket inte stämmer. Men mer sug har jag definitivt haft under mina tränande dagar i livet 😉. FRAMFÖRALLT när jag precis har bestämt mig för något mål. Går upp på morgonen och leker med Millie istället. Vi kollar Nyhetsmorgon på hennes rum, "åker" Bob som Stefan byggde ihop igår och längtar lite till eftermiddagen när vi ska leka utomhus med bästa vännerna. Ser ett inslag med Simon Sköld och hans nya bok "träning för latmaskar" bestämmer mig för att det var ett tecken uppifrån, haha, så när Stefan vaknar ser jag till att bara bränna av mitt pass. Söndagspassen har jag bestämt att de får gå på känsla. Ingen genomsnittshastighet, ingen press, stress, tidsmål eller annat. Men...det får inte vara kortare än 30 min. I vanliga fallgilöar jag korta, intensiva och riktigt svettiga och flåsiga pass...men man behöver visst träna lite uthållighet också för att klara milen 😉

Planeringsdags.